Vi passade Vera

 

Vi passade Vera.

En Old lady. Fjorton år. En skön blandning av terrier och tax.

Grå om nosen.

Lite överviktig. Mycket lat.

 

Husse och matte med stor omsorg.

Mat på exakt tid (för att förhindra mer övervikt).

Mycket kärlek. Mycket frisk luft.

Vera levereras med ”sin filt” – trygghet så viktigt.

 

Vera Old lady, med en skön ålderdom.

 

 

 

Var hos Ingrid. Åttiofyra år.

Bor på hem i Malmö.

Utsikten från hennes fönster. Betongväggar.

 

Sitter i en rullstol.

Sover. Hängande. Som en påse.

 

Ensam.

Musik med Frank Sinatra strömmar ut från den gamla CD spelaren.

 

Väcker henne.

Yrvaken, glad av att se mig.

Prinsessbakelse. Kaffe

 

Ingrid berättar.

 

Vill inte ha blöja.

Finns inte tid att hjälpa så blöja ett måste.

 

Maten smakar inte.

Ville hellre ha en smörgås.

Men nej.

 

Ingrid är ledsen. Uppgiven.

 

”Hur blev det så här” säger hon

”Hur kunde jag hamna här, jag som hade en chefsposition, var arbetsam och plikttrogen, som gjorde allt för andra”.

 

Har inget svar.

Bara en kram.

 

”När kommer du nästa gång” säger Ingrid med en längtan i sin röst.

”Så snart jag kan”

Vemod.

 

Inser att Vera, har en skön ålderdom.

Ingrids ålderdom är beklämmande.

 

Kan man välja?

 

Valet hade varit solklart.

Jag hade valt ett hundliv.