Tidiga matminnen var temat för pitchen. Det här blev min story:

Tidiga matminnen var temat för pitchen. Det här blev min story:

 

Rödprickig klänning. 4 år. Maj. Ute och leker.

Känner doften. Söndagsmiddag. Knorr i magen.

 

Springer in. Där står hon i sitt rutiga förkläde, som så många gånger förr.

Mamma. Steker kyckling mmmm luktar så gott.

 

Gyllenbrun, välstekt i äkta smör.

 

Det vattnas i munnen. Mamma ser.

 

Tar fram en tallrik. Får ”galepinnen” att gnaga på. Smaken av kyckling, smör, salt, peppar i harmoni.

 

Söndagsmiddagen inte långt borta.

Familjen samlad.

Samtal. Skratt. Gemenskap. Förväntan.

 

Det rutiga förklädet borta. Söndagsklänningen är på.

 

Högtydligt sätts kycklingen fram, och den egenodlade potatisen. Kokt. Smälter i munnen.

Gräddsåsen. Len som en sammetsfilt.

”Hemligheten med såsen är ost och gele” säger mamma. Stolt.

 

Tillbehören som en kavalkad i givakt för ”huvudpersonen” kycklingen…

 

-pressad gurka med klippt persilja

-smördampade morötter

-rönnbärsgele

-picklad rödlök

 

En andaktig känsla runt det stora bordet. Så gott. Varje söndag samma sak.

En kärlekshandling.

 

Dukar av. Hjälps åt med disken.

 

Efterrätt.

 

Hemmagjord gräddglass.

 

Formen en brödform.

 

Delas rättvist.

 

Grädde, vanilj och jordgubb.

Som en symfoni. Lycka.

 

För en fyraåring.

I rödprickig klänning.