Mitt möte med ”Papphammar”

 

Stockholms tunnelbana. Regnig tisdag. Utbildning med en grupp herrar i omställningssituation.

Behövde energipåfyllning.

Såg mig om i cupen.

Yngre kille svartklädd, tatuerad.

Världsvan dam med stil och grön dräkt.

Ung tjej med blommig kjol.

Och så ”Papphammar”.

Brun hatt, brun överrock, brun portfölj.

 

Frågar killen i svart.

”Vet du var jag ska byta för att komma ut till…” han lyfter blicken från mobilen. Svarar artigt ”nej, men du kanske vet” och nickar ivrigt till den stillfulla damen i grön dräkt.

Engagemang .

Gemyt.

”Hejdå lycka till”.

 

Av alla utom ”Papphammar”.

”Tjurig gubbe” tänker jag.

 

Bara jag och Papphammar kvar av ursprungsgruppen.

 

Han gick av någon station innan mig.

Tittar ut genom tågfönstret.

 

Får ögonkontakt.  En glimt i ögat. En hand som vinkar hejdå.

Ett möte. Ett möte att minnas.

 

Min energidepå var fylld.