Skip to main content
Aktuellt

På tal om och ålder och Ester

Ålder är på tapeten. När blir man för gammal för vad?

Undrar jag.

Tänkte på en upplevelse jag hade för några år sedan.

Flög från Sturup till Bromma.

Fönsterplats, mittenplatsen ledig.

I gången kom en dam. Stilig, blåtonat hår, värdig.

 

Hon satte sig på ytterplatsen.

Vi nickade vänligt mot varandra. Hon tog upp Svenska Dagbladet.

Läste mycket noggrant.

 

Vi närmade oss Bromma. Hon tog upp sitt läppstift, spegel och målade sina läppar mycket omsorgsfullt. Så vacker. Hennes ansikte andades livserfarenhet och värme.

 

Det var dags att gå av planet. Hon tappade sin käpp.

Jag böjde mig ner, tog upp den. ”Varsågod, er käpp”

”Tack” svarar hon och fortsätter ”det är inte lätt att böja sig ner när man är 100 år”

Jag kunde inte dölja min förvåning. ”Va, är ni 100 år?”

”Nej” , säger hon med ett klurigt leende. ”Jag är snart 101”.

 

Vi går ut tillsammans. Stolt bär jag hennes väska. Hon heter Ester.

Hon berättar att hon är glad för hon har fortfarande aptit på livet. Trots åldern.

”Åldern smyg sig liksom bara på” säger hon.

 

”Vad ska du göra i Stockholm?” frågade jag Ester

”Hälsa på min son” säger hon

 

Esters taxi kom. Vi vinkade.

 

Hur gammal sonen var?

Det glömde jag och fråga.

 

Ålder är relativt.

 

Ester fick mig att tänka på…

Deeprak Chopra brukar talar om de tre åldrarna

 

Kronologisk – är man född 59 så är man 59 i år

Fysiska – hålla sig trim, äta rätt, leva sunt, ja då kan man vara 59 men ha fysik som en 40 åring

Psykiska – vara livsbejakande, inte åldersbejakande – som Ester.

 

I vilken ålder är du, egentligen?