Historien om katten Nisse

Historien om Katten Nisse (eller hur en förändrad attityd kan göra underverk)

Vi fick kattungar en sommar. Fyra ungar. En dog vid födseln, en var sjuk. Två kvar.

Gråa ulltussar. Svensson och Nisse fick de heta.

Svensson ville barnens bästa vänner ha. Kvar blev Nisse.

En kär kattunge. Så ulligt grå att man lätt kunde blanda ihop honom med en stor dammråtta.

Nisse växte till sig. Blev en tonåringskatt. Började kissa lite överallt.

Stressad ensamstående mamma. Skolbarn. Ingen tyckte om Nisse som kissade.

Skällde. Nisse kissade ännu mer. Problemet växte.

Vad skulle vi göra? Kändes ohållbart.

Familjeråd.

Där bestämdes det – inga hårda ord, inte skälla. Bara uppmuntra, öppna dörren snabbt. (han gillade inte lådan, fast vi bytte låda och sand hela tiden)

Bryta vårt mönster, vår attityd till Nisse. Bara kärlek. Det var familjerådskontraktets grund.

Alla följde mönstret.

Vad hände?

Nisse slutade kissa inne på 5 dagar.

Inte en gång efter kissade Nisse inne. Aldrig i lådan (den hade han ju ratat sen babytiden).

Lärdom?

Med kärlek, positiv bekräftelse, uppskattning och att skapa en atmosfär där negativa mönster bryts, kan underverk ske.Kan metoden till viss del överföras i ledarskapet/medarbetarskapet på våra arbetsplatser, och i andra sammanhang?

Vad tror du? Kan vi göra ”Nisseunderverk” ?

Nisse förblev en uppskattad kisse i många år.

Minnet lever kvar, efter nästan 30 år nämns han med värme på familjeträffarna.