Annonsen utlagd. Aschar ringer. Brytning.
Finns maskinerna kvar?
Ja.
Kom innan 18.
Vi ska bort.
Ingen kom. Möte på skogsvägen.
”Det var nog han” säger jag till mannen.
”Bäst att vända han vet vi inte är hemma”
”Man vet aldrig”
Misstänksam.
Träffas på gårdsplanen.
Aschar och kusinen, Moosa.
Affären klar.
Aschar ställer frågan till mannen:
”Har du ont”
”Ja,i knät. Ska opereras i dec”
”Var?”
”I Hässleholm”
”Aha du har haft kontakt med min kollega”
”Känner du honom?”
”Jag är ortoped. Jobbar med honom varje dag”
”Aha” säger mannen. Förvånad.
Aschar fortsätter.
”Du har ont. Inte ska du vänta så länge.
Semester inbokad? Nåt viktigt jobb” frågar Aschar
”Nä”
”Ring på måndag, kanske jag kan hjälpa dig” säger Aschar
Kusin Moosa tar maskinerna i bilen.
De kör.
På gårdsplanen står vi.
Tittar på varandra.
Förundrade.
Misstänksamhetens fula ansikte,
fick en smäll.
Världen så liten.
En blocketannons.
Gav insikter.
Om oss själva.
Om mänsklig välvilja.