Naturens varma omfamning

Det sprakar av färger i naturen.

De omfamnar min själ. Så vackert, naturen lägger sig till vila, och i dess slutskede, ger den kraft, mod, styrka för själen.

Stannar upp.

Alldeles gratis berikar den mina sinnen.

Vilken njutning.

Lagrar energi dessa dagar. Samlar på minnen på näthinnan. Sparar dom i djupet av mitt hjärta. Bevarar för att ha styrka att ge.

Behöver lagra. I min närmaste närhet, i mitt djupaste djup finns kära vänner som kämpar med att bemästra, cancern.

De flesta klarar sig. Jag vet. Men kampen mitt i behandlingen gör ont att se.

Så kära sprakande höst. Tack. För all värme, allt lugn, alla vackra bilder du skapar på näthinnan  – det ger mig mod, kraft, styrka att finnas nära, när det behövs, för det behövs. Jag vet.